Alla våra drömmar 26.4 - 24.5 2026

Katarina Kyrka, Stockholm, solo

I eldens sken drömmer vi om och om igen fram vår värld. Lockar ner det möjliga till det faktiska, förhandlar med det obegripliga, önskar blint i natten. Drömmar om att veta stjärnornas form, om att erövra skuggorna med en ring av ljus, vara stark och springa med det vilda ansiktet fram genom vargens skog. Att fånga in solen och lätt om hjärtat stiga mot den med vingar av ren tanke. Att flyga för nära, att falla, in i verkligheten, in i historien, bygga och förstöra. Att lämna avtryck.
Grunden till utställningen utgörs av två större målningar, som dioramor rymmer de många berättelser, med flera början, mitt och slut. För precis som att språket blir till i mötet med andra kan en dröm bli ett uttryck att uttala mellan sig, är den väl föreställd är den möjlig för flera.
Linnedukens yta är en öppen gräns mellan det föreställda och det manifesterade. Där tid möter otid, ofärdigt möter beständigt, potential realitet. Det kommer i måleriet ett ögonblick när målningen klarnar och ser tillbaka, som i den östromerska ikontraditionen är perspektivet då omvänt, betraktaren är betraktad, och det föreställda framträder performativt i rummet.
Emaljerna har en mer verkstadsbaserad process, det är ett material som bär på unika kvaliteter då det kombinerar kunskaper från religiös och historisk smyckeskonst med industriframställning av kärl och avgasrör. Det sägs att ”behandlas den som glas är den stark som stål, behandlas den som stål är den skör som glas”. I de små emaljerna är symbolerna friställda. Kometen förebådar både katastrofen och miraklet, stjärnan naglar fast nuet under årtusendenas blick. Trädet binder upp med ner, växer efter en egen tid, livets medvetande löper mellan rötter som möts i underjorden. Trädet är en skog, skogen ett träd.
Utställningens titel är lånad från Kristoffer Grips debutskiva Wildest Hope som släpptes i mars 2026.